Varje år bjuder SKK:s jakthundskommitté och Svenska Jägarförbundet in alla jakthundskubbar till ett gemensamt tvådagars seminarium på Öster-Malma, Jägarförbundets huvudkontor. Jag var med på årets seminarium den 28-29 april och representerade både Terrierklubben och Tysk Jaktterrier Klubb. Dagarna har ett eller flera teman som diskuteras och årets huvudtema var etik i jakthundsanvändningen.
Diskussioner och grupparbeten ledde fram till att vi var överens om att det allvarligaste etiska problemet idag är den allt mer utbredda företeelsen att använda snabba och ibland uthålliga hundar vid jakt på rådjur och hjort. Oftast är det hundar, både renrasiga och blandraser som är avsedda för att jaga vildsvin, men som av olika skäl tillåts jaga annat klövvilt också. Det kan vara hundar av spetstyp som driver snabbt, tyst och länge eller stövare av raser avsedda för vildsvinsjakt men som man misslyckats med att göra rådjursrena, eller blandraser med ungefär samma egenskaper. Jaktarrangörernas och passkyttarnas krav på att få skjuta flera viltarter på samma jakt och kravet på effektiv jakt har också bidragit till denna utveckling. Det är mycket viktigt att motverka denna trend, vi har i Sverige väldigt stor frihet att själva bestämma hur och med vilka hundar vi skall jaga. Men med denna frihet kommer också ett stort ansvar att leva upp till god etik i hundanvändningen. Om vi inte klarar detta själva finns en stor risk att staten ingriper och reglerar hundanvändning under jakt, som det görs i många andra länder. Redan 1942 var det snubblande nära att jakt med drivande hund blev förbjudet i Sverige genom ett riksdagsbeslut. Den gången klarade sig jägarkåren med blotta förskräckelsen genom en samlad insats för att göra stövarna rådjursrena och att gå över till långsamdrivande hundar som tax och drever för rådjursjakt.
Vi fick även en presentation om det nya projektet ”Vård i det vilda” som syftar till att utbilda hundägare och jägare i första hjälpen för både människa och hund. Det kommer att erbjudas kurser i detta inom snar framtid och i kursen ingår också en förbandslåda som innehåller utrustning för att hjälpa både skadade människor och hundar. Våra erfarenheter av den nyss genomförda revisionen av jaktprovsregler och erfarenheter av denna diskuterades liksom SKK:s organisationsutredning. De flesta jakthundsklubbar är mycket skeptiska till stora delar av utredningens förslag. Slutligen fick vi också en genomgång om vad som händer inom jägareförbundet och framförallt inom deras hundverksamhet.
Tack jakthundskommittén och jägareförbundet för ett välarrangerat seminarium med aktuella frågor på programmet. Det är även nyttigt för förtroendevalda från jakthundsklubbarna att träffas och ta del av hur man arbetar i olika klubbar. Det ger idéer om hur man själv kan förbättra verksamheten i sin egen klubb.
Text Johan Sonesson / Foto Marie Gadolin
En sammanfattning av seminariet finns även på Svensk Jakts hemsida.
