Svenska kennelklubben och Svenska Jägareförbundet har gemensamt tagit ställning till förslaget som Naturvårdsverket och Jordbruksverket presenterade i sin utredning (se inlägg från 17 juni). Ställningstagandet finns även att läsa på SKK:s hemsida.
Otydlighet om utfasning av levande grävling vid grytanlagsprov
Svenska kennelklubben och Svenska jägareförbundet är kritiska mot det förslag att fasa ut användandet av levande grävlingar vid grytanlagsprov under så begränsad tid som Naturvårdsverket och Jordbruksverket förespråkar i en ny utredning. Framförallt är det otydlighet om hur alternativa provformer skall utvärderas och vad som sker om alternativen inte visar sig möjliga.
Grytanlagsprov med levande grävling görs idag med stöd av ett undantag från djurskyddsförordningen, sedan tidigare beslutat av regeringen. I en nyligen presenterad utredning, genomförd av Naturvårdsverket och Jordbruksverket, slår man fast att grytjakt kan vara ett viktigt verktyg vid bekämpning av främmande arter samt vid eftersök av skadat grytlevande vilt. Ur ett samhällsperspektiv är det därför viktigt att det även i framtiden finns lämpliga hundar för grytjakt, skriver man vidare. Samtidigt föreslår man att grytanlagsprov med levande grävling fasas ut under en femårsperiod och ersätts med alternativ som attrapper eller grytjaktsprov.
Kennelklubben och Jägareförbundet anser att fem år är en kort tid för att utvärdera avel av jakthundar som verkar över flera hundgenerationer och skulle hellre sett en längre utvärderingsperiod. Dessutom finns inget i utredningen som antyder vem som skall finansiera utveckling och utvärdering av alternativa provformer. Vad som händer efter fem år om alternativen inte visar sig fungera tillfredställande är också oklart. Blir det ändå ett stopp för grytanlagsprov med levande grävlingar utan att vi har fungerande alternativ för grythundsavel?
Kennelklubben har redan sedan mitten av 90-talet succesivt anpassat proven med levande grävlingar till djurskyddskraven, man har modifierat gryten så att grävling och hund inte kan komma till skada, regler om hur ofta och hur länge grävlingen får vara provdjur har införts, och SKK har vidareutvecklat grytjaktsproven i naturgryt som avelsverktyg för att minska behovet av grytanlagsprov med levande grävling. Vi anser ändå att grytanlagsproven fyller en funktion eftersom vi där kan erbjuda unga hundar en första kontakt under kontrollerade former och relativt likvärdiga provsituationer för alla hundar. Vi är skeptiska till attrapper som alternativ till levande grävlingar, andra typer av attrapper för hundträning, tex s.k. ”permobjörnar”, genomskådas och ignoreras ofta av erfarna hundar. Grytjaktsproven är ett bättre alternativ som vi redan börjat använda mer för avelsurval, men problemet här är att av organisatoriska skäl är det svårt att få många hundar till start. Dessutom är varje provsituation i naturgryt unik och ökar variationen i provresultat som inte kan förklaras av hundens egenskaper.
